”Samhällsdebatten kring vem som bär ansvaret, om det gått att stoppa och i så fall hur, väcks varje gång en ny tonåring brakar in på sin skola med laddade vapen och därefter avslutar mördarturnén med att ta sitt eget liv. I USA fokuserar man mycket på vapenlagar och psykofarmaka i debatten, i Europa har det mer handlat om skolans ansvar att se hur mobbade elever får hjälp i tid.” Så skriver Anna-Malin Sundström i boken ”Våga se”.
Foto: Pixabay
När tystnaden nu åter har sänkts sig över vårt
advokatkontor i Grensen i Oslo, och vi har
återgått till vardagen, oroas jag trots allt över
det som gjorde tragedin den 22 juli möjlig, och
allt det som vi ännu inte på allvar tagit itu med.
— Hur ska vi framodla, utveckla och leva i ett
mångkulturellt samhälle?
– Ur boken ”Det vi kan stå för” av Geir Lippestad,
Anders Behring Breiviks försvarsadvokat
En annan lärare, Metta Fjelkner säger:
”Politiker förstår ofta inte den utmaning som det innebär att undervisa i mindre homogena grupper och klasser. Att undervisa 30 elever eller fler i en klass, vilket många ämneslärare gör dagligen, är näst intill ett omöjligt uppdrag för läraren med ambitionen att nå fram. I verkligheten handlar det om sekunder och i bästa fall minuter som en elev kan få enskilt med läraren under en 40 minuter lång lektion med en stor grupp.”
När FN:s konvention för personer med funktionsnedsättning kom 2009 fanns det dom som ifrågasatte varför den tagits fram. Varför det inte räckte med en konvention om dom mänskliga rättigheterna, en konvention för kvinnor och en konvention för barn? Själva tillkomsten av den här konventionen antyder att alla människor inte har samma värde.
Nu, efter det som hänt i Norge, talar allt fler om ondska,
som det var något utryckt ur sitt sammanhang. Men så
här säger Hume:
”Ett klassiskt sätt att försöka komma undan argument
och reflekterat ställningstagande är att hänvisa till något
man kallar ’ondska’. Världen framställs som om det
ständigt, även i vår tid, pågick en kamp mellan goda och
onda. De som talar så står tveklöst på den goda sidan.
Problemets kärna är att de som talar om ondska som om
det vore en förklaring inte behöver fråga varför dom som
betecknas som onda handlar som dom gör.”
– Ur boken ”Även en tom nöt vill bli knäckt” av Barbro Lindgren
FN-konventionen för personer med funktionsnedsättningar handlar huvudsakligen om tre saker: om information, tillgänglighet och bemötande. Av dessa tre måste man väl sätta bemötandet främst? För med ett gott bemötande kan man alltid komma tillrätta med det andra. Dåligt bemötande däremot leder till mobbning och diskriminering. Och det gäller alla, inte bara personer med funktionsnedsättning.
Vecka efter vecka hade min tränare och chef fryst ut
mig utan att förklara varför. Det var helt sjukt. Jag
har haft jordens bråk förr. Men dagen efter har vi
rett ut det och så är det bra med det. Nu fortsätter
bara tystnaden och psykningarna, och jag tänkte:
Jag är tjugoåtta år. Jag har gjort tjugotvå mål och
femton assist bara här i Barca, och blir ändå behandlad
som om jag inte finns. Ska jag ta det? Ska jag fortsätta
att anpassa mig? Aldrig i livet!
– Ur boken ”Min historia. Jag är Zlatan Ibrahimović” av
Zlatan Ibrahimović och David Lagercrantz
Fredagen den 22 juli 2011 halv fyra sprängde Anders Behring Breivik en bilbomb i regeringskvarteren i Oslo. Två timmar senare befinner han sig på ön Utøya. Han säger att han ska informera ungdomarna på sommarlägret om attentatet i Oslo och alla tror honom eftersom han är klädd som polis. Den här händelsen känner många till.
Tidigt under förhören sa Breivik att han gärna
kunde tänka sig att dömas till döden efter att
han levererat sitt budskap till världen, även om
han inte erkände straffrättsligt ansvar. I vissa
kretsar skulle det ge honom martyrstatus, vilket
skulle ha varit en viktig inspirationskälla för
sådana som delar hans värderingar. Härmed blir
det tydligt hur det att besvara död med död enbart
leder till mer död, eftersom det är ett uttryck för
samma värdegrund, trots att dom ideologiska
skillnaderna är enorma.
– Ur boken ”Det vi kan stå för” av Geir Lippestad
Men hur många vet vad det var Anders Behring Breivik protesterade mot? Geir Lippestad berättar att Anders Behring Breivik med sina dåd i Norge och i den efterföljande rättegången ville spränga och bryta igenom det som han kallade den statlig och partipolitiska censurmuren. Dom vittnen Breivik ville kalla till sin rättegång var politiker, redaktörer och journalister som skulle tvingas svara för varför dom förvandlat Norge till ett multikulturellt land. Men han ville också kalla personer som kunde bekräfta hans teorier om censurmuren – censuren av information.
Orden ondska och godhet är stora ord
kanske väldiga och abstrakta för många.
Till vardags växlas dom ofta till småpengar.
Dom blir vardagligheter i liten skala.
Det är lätt hänt att dom just därigenom ofta
kan bli oupptäckta.
– Ur boken ”Att leva medan tiden går” av
Jan Helander, 1930-2009
***
nostress.nu 