Om kommunikation och samarbete

Desmond Tutu som fick Nobels fredspris 1984 berättar:
”I Afrika har vi något som vi kallar Ubuntu. Det beskriver själva kärnan i detta att vara människa, det är en del i den gåva som Afrika kan skänka världen. Det handlar om gästfrihet, om att vilja hjälpa andra, om att vara beredd att gå ett par extra kilometer för någon annans skull. Vi tror att det är i mötet med andra människor som en människa blir människa, att min mänskliga natur är oupplösligt förbunden med din. Om jag avhumaniserar dig, blir jag ofrånkomligen själv avhumaniserad. Den ensamma människan är en självmotsägelse, och därför strävar vi människor efter att få bidra till det allmännas bästa, ty det mänskliga i vår natur kommer till sin verkliga rätt först när vi får känna tillhörighet.”

Först genom det äkta mötet existerar vi
fullt ut som människor. Men mötet är
ömtåligt, har alltid varit det och är det än
mer i en värld som är invaderad av
materialism, själviskhet, misstro.
– Ur boken ”Dag Hammarskjöld. Den första
moderne svensken” av Mats Svegfors

Michael Tomasello som har undersökt små barns hjälpsamhet drar slutsatsen att små barn har en medfödd förmåga att känna medkänsla och dom hjälper gärna den som behöver. Han skriver också att studier visar att redan små barn som inte ens har fyllt ett år kan skilja hjälpsamma människor från icke hjälpsamma.

Jag brukade slå och läxa upp mitt barn när jag
blev spänd eller trött. Jag brukade visa mitt
missnöje genom att ignorera mina barn. Nu
vet jag att en tanklös handling av en förälder
kan förstöra hela livet för ett barn.
– Sanu Thapa, ensamstående mamma i Nepal

boy-447701_640
Foto: Pixabay

Studier visar att barn redan som ettåringar har lärt sig förvånansvärt mycket om den kultur dom lever i. För att allt vi gör kommunicerar. Det är dels barnets egna sociala erfarenheter och observationer som präglar barnets fortsatta vilja att hjälpa och samarbeta men också dom värden och normer som gäller i den kulturgrupp barnet tillhör. I gruppen formas och undervisas barnet och det lär sig vad som ger uppskattning och beundran men också vad som händer om det inte följer och respekterar gruppens värderingar, vilket kan vara allt från en offentlig tillrättavisning till fysisk bestraffning, eller för vuxna; allt från skvaller och elakt förtal till dödsstraff och rättslös avrättning.

child-649020_640
Foto: Pixabay

Vid tre års ålder har en försiktighet inträtt och barn är inte längre lika urskiljningslöst osjälviska skriver Michael Tomasello. Dom har då insett att hjälpsamhet och samarbete ofta leder till att dom bemöts med hjälpsamhet men också att dom riskerar att bli utnyttjade om dom hela tiden är hjälpsamma och samarbetsvilliga. Dom har utvecklat och använder sin omdömesförmåga. Därför är dom mer selektiva med vilka dom hjälper och delar upplevelser med – vilket ofta är dom som tillhör samma grupp eller som dom sen tidigare vet har visat sig vara snäll.

girl-647714_640Foto: Pixabay

Mats Svegfors har skrivit en boken om Dag Hammarskjöld som han kallar den första moderna svensken. Där kan man läsa:
”I det moderna samhället, där hierarkierna är rivna och auktoriteten upplöst, växer egocentriciteten och egoismen. Den är på intet sätt ett ungdomsfenomen. Vi ser det i de materiella konsumtionsmönstren. Vi ser det i oförmågan och oviljan till ansvarstagande för andra människor, också i den egna familjen. Den äkta maken eller sambon har vi till påseende. Barn är något slags handbagage vi fraktar runt mellan de olika förhållanden vi tillfälligt lever i.”

Problemet enligt Deborah Tannen som skrivit boken ”Den grälsjuka kulturen” är att medborgarna har börjat ta efter massmedias rangordning av allt och alla. Och i avsaknad av respektingivande personer med auktoritet nog att förmå människor att hålla tillbaka sina synpunkter börjar allt fler bete sig som trätande syskon mot varandra. Hon skriver:
”Den grälsjuka kulturen syftar på det aggressiva samtalsklimat som präglar vårt västerländska samhälle. För att spetsa till sitt budskap tar man till utfall och anklagelser – det gäller till exempel både i medier och i politiken. Det verkar som om nästan allt handlar om strid och kamp, motsatser och oförenliga ståndpunkter. Detta ställningskrig – där motsatta ståndpunkter har ett värde just för att dom är motsatta – är emellertid inte bara tröttsamt och improduktivt. Det är dessutom farligt.”
Aggressiviteten och grälsjukan som vi tillsammans utvecklat påverkar våra möjligheter att samarbeta när vi har olika synpunkter om hur man kan göra för att lösa problem i både det lilla och det stora. Deborah Tannen skriver:
”När nästan allt som ska diskuteras eller ventileras handlar om att vinna eller förlora, går vi miste om fördelarna med ett samhällsklimat där vi öppet kan vädra alla konflikter.”

conflict-405744_640Foto: Pixabay

Från det vi föds till vi dör anpassar vi oss till kulturen vi lever i och idag handlar kulturen mycket om ledare och om framgång. Deborah Tannen skriver:
”I varje strid finns vinnare och förlorare. Om man slåss för att vinna är frestelsen stor att förneka fakta som stöder motståndarens åsikter och att filtrera det man själv vet och bara föra fram det som stöder ens egen sida. I sin extrema form uppmuntrar detta människor att göra en vilseledande framställning av frågan eller att till och med ljuga. Vi accepterar denna risk därför att vi tror att vi kan avgöra när någon ljuger. Problemet är att vi inte kan det.”

I politik och förvaltning är strategin för
ansvarsflykt framförallt passivitet. Man
gör mindre än man borde. —
I journalistik är strategin för ansvarsflykt
framförallt aktivitet. Man publicerar mer
än man borde.
– Ur boken ”Dag Hammarskjöld. Den första
moderna svensken” av Mats Svegfors

När vi pratar har vi egentligen två mål. Det ena målet handlar om att förmedla det vi vill ha sagt. Det andra målet handlar om vilket gensvar vi önskar. Om vi inte får något svar alls eller blir missuppfattade börjar vi känna oss illa till mods eller rent av arga. Och det är inte så ovanligt idag.

Makt är en så allmän företeelse att den är
nästan lika osynlig som luften vi andas.
Inte förrän vi får uppmärksamheten riktad
på andningen eller på makten lägger vi
märke till den. Det är som i talesättet:
”Fisken skulle vara den sista som upptäckte
vattnet.”
– Ur ”Kreativitetsboken” av
Eugene Raudsepp, 1924-1995

Enligt nobelpristagaren Albert Camus lär vi oss leva innan vi lär oss tänka. Därför måste vi – om vi vill återerövra vår ursprungliga förmåga till hjälpsamhet, generositet och samarbete – inte bara lyfta blicken från vår egen grupp, vi måste även lyfta blicken från vår egen trygga värld av idéer och teorier och börja intressera oss för andra.

Utmaningar får dig att upptäcka saker om
dig själv som du aldrig egentligen kände till.
Dom är det som tänjer instrumentet – det
som får dig att nå bortom normerna.
– Bertrand Russell, nobelpristagare,
1872-1970

En av utmaningarna är att tränga igenom ytligheten, den som gör att vi ser ministrar, politiker och andra ledargestalter, svenskar, kändisar och andra förgrundsfigurer, judar, män och andra identiteter, äldre, yngre och andra åldrar. Men inte en enda människa.

aroni-738305_640tanga-102577_640   Foto: Pixabay

Om inte människor haft en tendens att lita
på varandras hjälpsamhet skulle lögnen
aldrig fått luft under vingarna.
– Michael Tomasello

 ***

 

 

Annonser