Genvägen och huvudvägen

police-våld

Foto: Pixabay

Daniel Goleman berättar i boken ”Social intelligens” om en episod när en grupp soldater  gav sig iväg till en moské i Irak för att be en imam om hjälp med att distribuera hjälpsändningar. Men folket i staden trodde att dom tänkte fängsla deras imam eller förstöra deras heliga plats. Dom beväpnade soldaterna blev omringade av upprörda muslimer som trängde sig allt närmare och viftade och skrek. Befälhavaren för gruppen måste snabbt hitta ett sätt att hantera situationen och bryta fientligheten; ta sig förbi språk- och kulturbarriären. Han första order var att beordra knästående med ett knä i marken. Hans andra order var: ”Le!”

En skribent understryker att talet om multikulturalism
har fått amerikanerna att glömma vem som egentligen
uppfostrar de unga i USA, nämligen teven; vilken den
egentliga religionen är, nämligen sporten – och den
verkliga passionen – datorn.
– Ur boken ”Feltänkt” av Inger Enkvist

När det gäller TV, underhållning och kanske främst underhållningsvåld har frågan kommit att handla om ifall det är skadligt så till vida att vi blir mer våldsbenägna eller får högre acceptans för våld i verkligheten. Daniel Goleman menar istället att det är tiden som är avgörande. För om barn, och vuxna med för den delen, tillbringar större delen av dagen framför en skärm går dom miste om tid att träna upp sin social förmåga – att lära sig samspelet med andra människor – att uppfatta sina egna och andras känslor och lära sig tyda sina egna och andras uttryck och kroppsspråk.

Precis som det finns en ström av tankar, finns det en
parallell ström av känslor. Uppfattningen att det finns
”ren tankeverksamhet”, rationellt tänkande utan varje
känsla, är en fiktion, en illusion som bygger på
ouppmärksamhet för dom subtila humörskiftningarna som
följer oss hela dagen. Vi har känslor för allt vi gör, tänker
på. Föreställer oss och minns. Tanken och känslan är
oupplösligt sammanvävda.
– Ur boken ”Känslans intelligens och arbetet” av
Daniel Goleman

Daniel Goleman berättar att känsla, emotion på engelska, egentligen betyder att röra sig från något, till exempel ifrån obehag- en känsla – till en annan känsla. När det gäller grundläggande behov rör vi oss ifrån hunger genom att ta oss något att äta tills vi är mätta, vi rör oss från kylan genom att gå inomhus eller tända en brasa. När det gäller oro och rädsla blir vi ofta mer försiktiga samtidigt som vi börjar gardera oss mer; vi undviker konfrontationer för att inte riskera att bli av med jobbet, vi vill ha mer kapital för att bli mer oberoende, vi vill inte verka omoderna och söker ständigt efter något nytt. Och vi tar fram och skaffar oss allt kraftfullare förstörelsevapen för att avskräcka eventuella angripare och bibehålla terrorbalansen. På så sätt har vår oro och rädsla fått mänskligheten att röra sig från en relativt trygg värld med en viss grad av oro till en situation där det finns så oändligt mycket mer att vara rädd och orolig för – en osäker framtid för hela jordklotet.

earth-683436_640

Foto: Pixabay

Den kanske mest oroande uppgiften som nämns i denna
bok kommer från en mycket stor undersökning som
visar att den uppväxande generationen över hela världen
har fler känslomässiga problem än de tidigare: dom är mer
ensamma och deprimerade, mer arga och upproriska, mer
nervösa och ängsliga, mer impulsiva och aggressiva.
– Ur boken ”Känslans intelligens” av  Daniel Goleman
Boken är skriven 1995

I boken ”Känslans intelligens” berättar Daniel Goleman att känslorna har en genväg och en  huvudväg i hjärnan:
”En av de viktigaste upptäckterna som rör våra känslor under dom senaste tio åren har gjorts av LeDoux. Genom sin forskning har han visat hur hjärnans uppbyggnad ger amygdala en privilegierad position som ett slags vaktpost, som med känslornas hjälp har förmåga att orsaka kortslutning i hjärnan. Han har kunnat påvisa att sinnessignaler från ögat eller örat först leds till thalamus i hjärnan och sedan – via en enda synaps (omkopplingsställe för nervimpulser) – till amygdala. Från thalamus går också en nervbana till neocortex – som svarar för de intellektuella funktionerna. Denna förgrening gör det möjligt för amygdala att reagera före neocortex, som bearbetar informationen i flera olika nervkretsar innan den får en klar bild av situationen och slutligen initierar en mer välavvägd reaktion.”
thalamus – samordnar aktiviteter i olika områden i hjärnan
amygdala – ingår i det limbiska systemet, ”känslohjärnan”, vaktposten
neocortex – hjärnbarken, hjärnans ytliga skikt där mycket av ”tänkandet” sker

Det är omöjligt sa tvivlet
Det är farligt sa rädslan
Det är onödigt sa förnuftet
Prova ändå svarade hjärtat
– okänd

Genvägen från thalamus till amagdyla är en förutsättning för snabba reaktioner och överlevnad. Daniel Goleman berättar till exempel om en man som i ena ögonblicket såg en flicka stirra ner i vattnet för att i nästa ögonblick vara i vattnet, i färd med att dyka efter ett barn som låg på botten som höll på att drunkna. Utan en tanke, utan att neocortex kopplades in, hade han hoppat i för att rädda barnet.
Problemet är att genvägen i hjärnan, den som går direkt till amygdala, är snabb men oprecis. Därför kan vi reagerar helt fel om vi förlitar oss för mycket på våra känslor, för det är inte ovanligt att vi blixtsnabbt reagera fel, till exempel med ilska när vi känner oss rädda, sårade eller ifrågasatta.
Problemet med huvudvägen å andra sidan är att det finns så många saker som konkurrerar om vår uppmärksamhet och vårt medvetande, speciellt om vi är stressade och pressade. Dessutom har vi en tendens att prioritera bort andras bekymmer och saker som är svåra. Som att ta sig an orättvisorna och andra globala mål…

globala-malen-svenska

Efter ett antal decenniers forskargärning är en av
dom viktigaste slutsatserna att vi har olika sätt att
tänka. Vi har utan tvekan en förmåga, eller en
möjlighet, till rationellt och systematiskt tänkande.
Vi kan vara logiska och fatta väl grundade beslut.
Problemet är att detta är ett sätt att tänka som är
tidskrävande och, framförallt, tröttsamt.
– Ur boken ”Vald på en tiondels sekund” av
Malin Lindelöw

Man skulle kunna säga att vi har två hjärnor säger Daniel Goleman, en som tänker och en som känner, en som vi är medveten om och en som vi är omedveten om. Till den omedvetna hjärnan och genvägen hör också spegelneuronen, en speciell sorts nervceller som gör att vi imiterar, härmar, andra människor.

finger-422529_640

Foto: Pixabay

Negativa känslor är en hälsorisk och känslor smittar. Daniel Goleman berättar i boken ”Social intelligens” hur man låter en skådespelare delta i möten där man diskuterar bonusar. I en del möten har skådespelaren till uppgift att vara konfrontativ och negativ, i andra möten är uppgiften att vara hjälpsam och positiv. I det första fallet resulterade mötena i att deltagarna var upprörda efter mötet, i det andra fallet resulterade mötena i att deltagarna kände sig nöjda. Skådespelarens kunde alltså sprida negativa och positiva känslor till dom andra deltagarna genom sitt sätt att vara. Detta skedde dessutom utan att deltagarna kunde förklara varför dom kände på det ena eller det andra sättet. Det här ger en hint om vilken makt massmedia har…
Andra exempel på hur gemensamma känsloupplevelser skapas är olika uppträdanden som teaterföreställningar och biografvisningar, upplopp och masslagsmål på fotbollsmatcher.  Daniel Goleman skriver:
”I en drucken stridslysten mobb är förutsättningarna för att utlösa våld idealiska: alkoholen försvagar impulskontrollen, och i samma ögonblick som en ledare inleder blodutgjutelsen smittas därför dom övriga att följa efter.”

Inför oss själva och varandra bygger och berättar
vi den mer eller mindre sanna historien om våra
liv. Och den berättelse vi bygger och berättar
måste vara trovärdig i första hand för oss själva –
även om den bygger på en livslögn.
– Ur boken ”Tillit. En bok om meningen i livet” av
Peter Sylwan

1985 skrev Daniel Goleman boken ”Vital Lies, Simple Truth”. Den handlar om självbedrägeri, om hur vi människor förvränger vårt tänkande för att slippa konfrontera oss med oss själv. Fenomenet kallas blind spot bias efter det område i ögat där synnerven passerar ut till hjärna och inga synceller finns. En effekt av blind spot bias är att oavsett hur mycket vi lär oss om mänskliga svagheter och tankefällor tror vi att just jag står över dessa svagheter. Ett annat lika märklig fenomen är att vårt medvetande kan fördunkla och radera obehaglig minnen för att skydda oss.

Min erfarenhet är att det kan gå så långt att man i
en önskan att underlätta för sig själv, eller för att
komma i ett läge där man är tillräckligt övertygad
för att klara av att fatta ett beslut, medvetet eller
omedvetet undviker information. Man låter bli att
ställa frågor eller göra analyser och nöjer sig med
det man har.
– Ur boken ”Vald på en tiondels sekund” av
Malin Lindelöw

Psykologerna har identifierat och satt namn på många fler snedvridningar i vårt tänkande än blind spot bias – t.ex. tillgänglighetsheuristiken, konfirmeringsbias, det grundläggande attributionsfelet, haloeffekten och förankringseffekten – alla lika användbara för dom som vet att utnyttja andra människors känslor.

Det finns alltså lite här som borde oroa oss om
huruvida vi är rationella och gör rimliga bedömningar
eller inte. Det verkar snarare som om vi gärna följer
minsta motståndets lag. Om något är lätt att tänka
tror vi att det är sant och om något repeteras tillräckligt
många gånger tror vi att det stämmer. När vi är
hungriga blir vi trötta och uttömda och fattar helt
annorlunda beslut än när vi är mätta och utvilade, och vi
är mer humörberoende än vi vanligtvis vill erkänna. Vi är
öppna för självsuggestion och kan manipulera både oss
själva och andra att tro att vi är vinnare genom att inta en
segerpose i två minuter. Rationella och logiska? Knappast.
– Ur boken ”Vald på en tiondels sekund” av
Malin Lindelöw

Men alla studier man gjort på hjärnan förmedlar ändå hopp – för hjärnan är vad vetenskapsmännen kallar plastisk – förändringsbar. Därför är det alltid möjligt att förändra sig själv och hjärnan till ett mer samarbetsinriktat tänkande. Eller som Malin Lindelöw skriver:
”Min övertygelse är att om vi är mer medvetna om styrkorna, men också bristerna, i vårt sätt att ta in information och tänka, får vi också förutsättningar att förhålla oss till detta. Vi kan helt enkelt tänka på hur vi tänker och inse att vi ibland bör hejda oss själva och tänka om, tänka bättre.”

earth-158678_640

Foto: Pixabay

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s