Till örat genom luftens vågor
fortplantas livets stora frågor.
Men alla livets stora svar,
jag undrar vilken väg dom tar.
- Tage Danielsson
Anders Eriksson är kusk och han tävlar i grenen precision som körs i full fart med 4 hästar framför vagnen. Han säger så här om att lära sig köra:
”Att hålla reda på tömmarna brukar vara besvärligt för de flesta i början, därför är det bra att ha ett system för hanteringen.”
System är det bra att ha även för andra saker än för att lära sig styra hästar. Man kan till exempel skaffa sig sitt eget system för hur man hanterar stress…
Man kan dela in stress i
1) stressorn – det som utlöser stressen, t.ex. 12 prov och inlämningsuppgifter på 3 veckor
2) stressreaktioner – den fysiologiska reaktionen där nervsystemet och aktivitetshormonet kortisol ökar kroppens uppmärksamhet och gör den beredd på fysisk aktivitet
3) stressupplevelsen – känslan som stressen ger, t.ex. panik, kaos, oro, ångest, magont, fokus, inspiration
Hur vi sen svarar på stress beror – som allt annat -på arv och miljö, för vi är ju alla olika! Beteendet som stressen startar – det är det som brukar kallas FFF, fright, fight, flight – där rädsla är stressorn som ger ett kamp eller ett flyktbeteende. Fast det har dykt upp mer beteendemönster än bara kamp och flykt i stressforskningen. Man talar nu om fyra svarsbeteenden på stress
1) freezing – ökad vaksamhet
2) playing dead – att svimma eller spela död
3) alarm – kamp eller flykt
4) defeat – frustration eller uppgivenhet
I ett system för att hantera stress kan man göra som doktor Z på www.stresshacker.com skriver. Man kan försöka skapa distans mellan å ena sidan den fysiologiska stressreaktionen och vår känslan och å andra sidan vårt svarsbeteende. Istället för att bli frustrerad och uppgiven så försöker man hitta stressorn och olika möjliga sätt att hantera den, stressorn alltså, eller så väljer man helt enkelt att eliminera den – man stryker nån grej som man planerat att göra. MEN – för att kunna göra det här, skapa distansen, så behövs det tid – tid för eftertanke.
Den negativa miljön
leder bara till allt svagare människor
med mindre och mindre handlingskraft.
Tänk om alla ger upp.
- Tomas Gustafsson, skidskoåkare
All förändring startar där man är och som man är – just nu. För ingen människa kan förändra världen – eller sig själv – över en natt. Frustration och uppgivenhet kan leda till depression – i värsta fall självmordsförsök. Kamp eller flykt kan leda till konfikter. Istället för att svimma eller spela död kan man tänka sig möjligheten att låta en dumhet passera om helheten ändå är bra. Ökad vaksamhet hjälper oss att upptäcka när någon eller något har passerat gränsen för det rimliga. För inte ens människan kan, eller bör, anpassa sig till vad som helst. Ökad vaksamhet, men samtidigt ökad tolerans, är beteendesvar som kan vara långt mer effektivare mot stress än kamp eller uppgivenhet. Dessutom ökar delaktigheten och meningsfullheten – oavsett vad det är man håller på med.
För att hinna med att göra 12 prov och inlämningsuppgifter på 3 veckor måste tid för pluggande prioriteras och dessutom behövs planering. Men personligen tycker jag att ingen ungdom ska behöva drabbas av 12 prov och inlämningsuppgifter på 3 veckor. När jag gick i skolan fanns regler - skrivna eller oskrivna - för hur många läxor och prov man fick ha i veckan. Tydligen har ingen försvarat de reglerna till eftervärlden.
Tid ger möjlighet till eftertanke, eftertankar ger möjlighet till självkritik, självkritik hjälper oss att ta ansvar - för hur saker och ting utvecklar sig med tiden. På så sätt blir RSR (reflection, self-critisism, responsibility/eftertanke, självkritik, ansvar) motsatsen till FFF där RSR kräver sin tid medan FFF hjälper oss att överleva fysiska och medelbara hot. Långsiktighet och kortsiktighet.
Kroppens stressreaktioner kan vi inte styra över men vi kan försöka minska på antalet stressorer som startar dem och lära oss att hantera dem när de drabbar oss. Oavsett om det är våra alldeles egna stressorer eller våra gemensamma. Och vi kan lära oss mer om antistress. Motsatsen till stress. Det som minskar på de fysiologiska stressreaktionerna och som gör oss avslappnade och mottagliga för andras åsikter. Det som stärker och bygger upp kroppen.
