Det är oerhört populärt att forska om stress och dess effekter på kroppen men frågan är hur länge forskarna ska behöva forska innan någon tänker reagera och göra något. Åt stressen.
Det var en gång fyra personer som hette Många, Någon, Någonannan och Ingen.
Det fanns ett viktigt jobb som skulle göras och Många tyckte att Någon skulle ta tag i det. Någonannan skulle också kunna ha gjort det, men Ingen gjorde det. Någon blev förbannad för det var faktiskt Mångas jobb. Många tyckte nu att Någonannan skulle kunna ha gjort något åt det, men Ingen förstod att Många faktiskt borde ha gjort det. Det slutade med att Många skyllde på Någonannan när i själva verket Ingen kunde skylla på Någon.
- Arthur Andersson
Hans Selye, 1907-1982, är en av de mest produktiva forskarna genom tiderna. Han skrev 1700 vetenskapliga artiklar och 7 populärvetenskapliga böcker. Hans Selye upptäckte att det fanns någonting gemensamt för en rad sjukdomar. Något som han till att börja med kallade ”The Syndrom of Just Being Sick”. Det han var på spåret var det som händer i kroppen vid stress – oavsett vad som orsaker det. Därför kallas han ofta för den första stressforskaren.
Det unika med forskaren Hans Seyles var ändå att han levde som han lärde. Han rörde sig mycket, jobbade inte över, lyssnade på musik, gick på teater, umgicks mycket med vänner och människor.
Att leva efter den kunskap man har
är verkligen ett konststycke i sig.
- Anitha Risberg, Elisabeth Lundstedt
Det finns utrymme för förvecklingar när man rör sig mellan vardagens och de vetenskapliga rummen för Hans Selye valde att kalla den biologiska – kroppsliga -spänningen för stress och det som orsakar de reaktionerna för stressorer. Men när vi säger att vi känner oss stressade menar vi inte att vi har smärtor i lederna, förstorad mjälte, störning i mag- tarmkanalen, äggvita i urinen, hudutslag, förändringar i binjurbarken och i den lymfatiska vävnaden i brässen. Vi menar ju att vi är oroliga, har bråttom, inte hinner med, sover dåligt osv. vilket ger obehagskänslor i magen.
Hans Selye märkte att kroppens körtlar minskade i storlek vid långvarig stress och han anade hur det gick till även om han inte vet det vi vet idag. Förändringarna kallade han för det generella anpassningssystemet ”the General Adaption System, GAS – a theory of stress” när han skrev sin första artikel om stress 1936. Han beskrev att det finns larm-, anpassnings- och uppgivenhetstillstånd men han menade inte mentala tillstånd utan tillstånd i kroppens körtlar. Det han upptäckt var att många av kroppens körtlar, som producerar hormoner som via blodet når de flesta celler i kroppen, plötsligt verkade åldras i förtid.
